Wednesday, May 18, 2011

Hur jag spenderar min tid på Rodos.

Tusen tack till Millan och Maggan som har tagit hand om mig och hjälpt mig den olyckliga dagen. Nu är det den 4:e ärret. Jag tog bort stygnen igår helt själv. Tog mig en funderare om jag orkade åka upp till sjukhuset, irra runt omkring i en time tills jag hittar var jag ska. Sedan fråga om jag har kommit rätt, och få till svar att jag ska gå någon annanstans och när jag efter ytterligare ett tag irrande hittar fram så ska jag ha att antal papper som jag måste ha från 3 andra ställen innan jag kan besöka läkaren. När jag har hämtat papprerna så har läkarna hunnit gå på strejk och jag får återkomma tillbaka en annan dag.

Efter noga övervägande bestämde jag mig för att spara en halv dag med iritation och tog en sax nål och pincett och det var över efter 2 min.
Eller som vi säger här i grekland: siga siga.....gjorde det på 4 min.

När jag köpte medicinen så fick jag kvittot och lite klistermärken som jag ska till den grekiska försäkringskassan (IKA) för att få tillbaka 75%. Vilket är väldigt bra. MEN!!!!!

Jag åkte ditt för att för första gången göra detta och kommer fram för att se ut som en äkta utlänning som har inte än enda aning vart jag ska gå. Så jag frågar och får svar att jag jag ska ta en kö lapp. Åh, bara 26 nummer. Ja, jag har ju en och en halv timme på mig innan jag ska börja arbeta. Det kommer att gå bra. 6 nummer senare måste jag åka för att hinna till jobbet. Nja, tänkte jag, Nu ska jag vara smart. Jag kommer ditt klockan åtta och står först nästa gång.

2 dagar senare står jag där 8.15. bara 4 nummer tills det är min tur. 30 min senare står jag där med alla mina papper framme vid kassan. Ja ja ja det fungerade.
Hon tar mina papper kvittot  och hälsoboken, tittar på mig och säger något på grekiska.
 - Dhenn katalava, Mila mono ligo Elenika säger jag.
Så svarar hon tillbaka på engelska: you need special papper for the reciept. Go up to the next floor. Jaha. SKIT!!!!
Det var bara att packa ner alla papper i handväskan och börja irra sig fram till nästa ställe.
Det gick ganska fort och det var bara en person framför mig.
Jag kommer att klara detta tänkte jag, men jag kommer säkert få vänta en timme till, men det kan jag bjuda på. Efter 3 min så var det min tur.

Ger mitt kvitto för att få det validerat och hon börjar skriva, Jag känner hjärtat i halsgropen och det pirrar i kroppen: Det fungerar.    

STOPP!!!!!!

Har du hälsoboken frågar hon på grekiska. (nu gissar jag bara) och ger alla mina papper till henne.
Hon tittar på mig!!! ( där står jag som ett frågetecken) hon öppnar min hälsobok och pekar på ett IKA märke som jag klistrat fast sen tidigare och säger något på grekiska.

Åter igen svara jag samma ska!!! Hon fortsätter på grekiska och pekar på datumet.

OH FAN, Jag glömde klistra in det nya.

Jag svara på grekiska:  Dhenn eho edo. Spiti mou. Hon rycker på axlarna och jag stoppar svansen mellan benen och gråt i halsen och åker hem.

Så NU är jag beredd redan idag. Klippt och klistrat. Har packat alla papper jag kan tänka mig att ha, för säkerhets skulle ska jag ha med mig paketen med medicinen och det skulle vara några frågetecken. På Fredag ska jag åter igen stå där först i kön klockan åtta.

NU JÄVLAR!!!!!  (dom ska få se) (Jag ska klara detta)

Nu när jag är på G så förra veckan på onsdagen efter olyckan skulle jag till jobbet. Mådde bra och hadde bara lite stygn som många inte behövde att se. Satte på mig hjälmen och skulle förbi posten och hinna med att fika med Familjen Hassberg på Finncafe innan jobbet. Så kvart i nio iväg.
På vägen till posten inser jag ganska fort att jag har ingen luft i bakhjulet, tar mig till bensin macken i Mandraki och ska fylla på luft i hjulet. Inser att jag har ett STORT JÄVLA HÅL I GUMMIT!!!!

Men när jag är ändå så nära så får jag gå in på posten och hämta brevet.

Gissa (vad tror ni)  DOM STREJKAR!!!!!!! Dom har öppet, där sitter en man bakom disken och ARBETAR!!!! Men när jag kommer fram tittar han på mig som om jag var dum i huvudet och säger att brevet är inte här och det finns ingen som kan hjälpa mig. Dom är på strejk.
Men jag fick ju detta från er hur kan det inte vara här. Tittar han på mig igen.  - STREJK.

Jag ger upp, ringer Millan och säger att jag ska till mekaniken för att fixa hjulet och sedan till jobbet. Promenerar med min scooter runt hela gamla stan till Canada street för att helt byta gummi. Det tar mig 45 min att ta mig ditt. Det går fort att byta deck och jag kommer bara 10 min försent till jobbet.

Måndag morgon. Sätter mig på scootern och kör iväg genom gamla stan till utgången. På vägen hör jag ett KADUNK!!!! Plötsligt låter min scooter inte längre som en sådan utom som en TRAKTOR!!! Stannar upp och inser väldigt fort att avgasröret har lossnat och det saknas 2 skruvar. Men men, jag måste till jobbet.

Som om ni har hört en traktor åka förbi med en jädra fart så var det bara lilla jag.

Okay, idag är det fixat. Nu spinner den som en pärla igen.

Familje livet är som vanligt och mina 3 kottar växer som på jäst.

Lägger upp lite bilder imorgon. Men nog för idag. (Gud vad jag känner mig befriad just nu!!!!!)

kalinighta

7 comments:

Millan said...

Bara i grekland!!! Alltså jag har garvat under hela tiden jag läste detta ;-)
Kram

Anonymous said...

Grattis till tålamodet=)och dom goa skratten Kram Maggan

Anonymous said...

Låter bekant :) Har varit med på detta många gånger ;)
Kram, Aira

Robsin said...

Tur att man har en lång stubin och massor av tålamod... Samt att man kan ta saker i egna händer ibland. ;)

Eva in Athens, Greece said...

Jag skrattade oxå dömycket! Speciellt när du skriver Jag ska klara det...!

Tina said...

Asså, välkommen till Grekland! :-D

Eva in Athens, Greece said...

Hej igen Robban! Nu har jag lagt till din blogg på min samlingslista över svenska bloggar från Grekland, skrev att du skriver på engelska ibland. Du kan ju kika in och se vad du tycker.
Ha en mysig kväll!